Tänk om man kunde vara en sån som inte lusläser dödsannonserna varje dag

När man jobbar inom sjukvården så är det ganska oundvikligt att ett flertal av ens patienter dör, kanske inte just under vårdtiden men kanske ganska snart därefter. jag tycker det är jättejobbigt med döden. Har fruktansvärd ångest över att min familj ska dö och försöker skjuta den tanken så långt ifrån mig det bara går. Det blir aldrig samma sak med ens patienter men vissa hinner man ju komma närmare än andra. När jag hade min praktik inom hemsjukvården så åkte man ju hem till människor, in i deras privata liv. Vissa var såklart riktigt dåliga och den där nära kontakten skapades aldrig, men det fanns också de som faktiskt såg ganska friska ut men man visste ju vad som lurade under vassen. Idag i tidningen fanns det en dödsannons för en av de "friska", en fantastisk peson som alltid var så glad och positiv och som man aldrig lämnade utan ett leende på läpparna. Och nu är hon död.. Ibland går det bara så fort, och det gör mig så rädd. När som helst kan någon jag känner få en cancerdiagnos och dö, bara sådär..