Don't I know you better than the rest?

Mitt hundrade inlägg! ihh.

Vårkänslor! Hade det inte varit för att jag åt så många våfflor att jag nu mår illa så har det varit en allt igenom bra dag. Var på labbet i dag och fick sticka i massa människor vilket ju alltid är roligt. Sen träffade jag Johanna och fick min dos av tv-pratande och skvaller uppnått för denna veckan, det är så härligt med likasinnade! Och nu är det bara en dag kvar och så är det helg igen, känns som en otrolig bedrift att ha jobbat 5 dgr i sträck! :)

Min spotify-vårlista börjat arta sig nu också (Linde) men jag får ge den några dagar till för den är ännu lite för kort!

She wrote me a letter

Nu har jag varit på vårdcentral i två dagar! Det är helt ok. Alla är supertrevliga och bra men min huvudhandledare är lite märklig. Ni vet hur vissa människor kan kännas obehagliga och konstiga att vara ensamma med för att man inte kan läsa av personen och förstår vad den förväntar sig av en? Ja, han är i alla fall en sådan. Helt plötsligt när man sitter och pratar om något och det blir en liten tystnad så brister han ut i sång (senast Eloise) eller när man går bakom honom så gör han plötsligt ett danssteg, eller en fint kanske (?) och jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Vem gör så? Vill han att jag ska skratta? Jag vill mest gråta. Men jag har dock hittills haft tur för han har frågat E (som också går i min klass) en massa konstiga grejer som "vad är omvårdnad" eller "vad är en bra ssk" på ett väldigt gravallvarligt sätt. Han har också påtalat att han kommer fortsätta ställa dessa frågor under de veckor vi har kvar. Och på torsdag är det säkert min tur för då ska jag vara med honom hela eftermiddagen. Fantastiskt.

All the young dudes

Igår gjorde jag mitt första besök på Göteborgsoperan, det var fantastiskt och underbart och nu vill jag bara gå dit hela tiden! Jag blir så lätt uppslukad.

Bury me deep in love

Har ensamkväll idag, en fredag. Försöker hitta på saker att göra som jag brukar vilja göra ensam men kommer inte på någonting. Vill helst se på tv-serier men det är såna som Alex också tittar på så det går ju inte. Samlar för ny lista på spotify men det blir mest same old. Ska gå ut med hunden strax och få lite perspektiv på saker och ting!

clouds in my coffee

Har precis kommit hem från min sista dag och lämnar nu psykiatrin bakom mig. Har lite blandade känslor då jag överlag har trivts riktigt bra men så har det också vart ett par dippar, bland annat de två sista dagarna då min handledare har varit sjuk och jag har gått med en annan som jag inte fick ut ett jota av. Jag fick i princip helt sysselsätta mig själv och det har varit så löjligt lugnt på avdelningen nu denna veckan att det knappt har funnit något att göra. Jag blir typ glad så fort det är någon som ringer på klockan så jag kan gå och kolla vem det är. Ja, ni förstår rolighetsgraden i det.

På alla de platser som jag har varit på så försöker jag alltid hitta någon slags förebild i hur jag vill arbeta eller tänka och denna gång blev det, hör och häpna, en läkare! Jag är inte särskilt lättimponerad av dem annars då jag tycker att de kan vara lite svåra att få grepp om och inte är så öppna och enkla att ha att göra med. Men en av läkarna på avdelningen har verkligen varit så sjukt trevlig. Vad jag har förstått så är de flesta av sjuksköterskorna och mentalskötarna inte särskilt förtjusta i honom eftersom att de tycker att han fokuserar för mycket på det somatiska och helt enkelt ger dem för mycket jobb som de inte anser hör hemma på en psykiatrisk avdelning. Jag är av helt motsatt åsikt och tycker snarare att han är otroligt noggrann, uppmärksam och verkligen tar problemen på allvar. Varför ska man dela upp psykiatrin och somatiken så att det blir ett antingen eller? Faktum är ju att de flesta patienter i dag är multisjuka och man kan inte bara ignorera "mindre" problem bara för att man anser sig ha gjort sitt val att vara inom psykiatrin och inte somatiken. Herregud, man har ju valt att bli sjuksköterska, inte psykolog.

Men hur som helst så har denne läkare alltid vart så trevlig och uppmuntrande och genuint intresserad av vad jag har haft att säga och kanske är det bara av den enkla anledningen att jag har gett honom en chans och att jag alltid hälsar på honom när han kommer in på expeditionen (till skillnad mot många andra..) vilket ju egentligen borde vara en självklarhet. Men det uppskattas i alla fall, så all heder till honom! Dock fanns det många andra fantastiska och duktiga både ssk:or och skötare också för den delen men vissa gör helt enkelt större avtryck än andra.

i bet you think this song is about you

Tiden går så fort men ändå så långsamt. Har bara en dag kvar inom psykiatrin och sen är det dags för primärvården och då måste jag ännu en gång vara ny och förvirrad och inte veta vart saker finns, vad jag ska göra och behöva lära mig massa nya namn. Men nu är det ju bara 4 veckor kvar i alla fall, sen är det dags att gå tillbaka till skolan igen vilket kommer bli smått underbart! Tur att det är ett år kvar innan jag måste ut och jobba, för alltid. Arbetsskygg, jag? Inte då! :)

Längtar så vansinnigt till sommaren nu. Livet blir så mycket lättare när det är varmt ute och man kan sitta i gräs och ha picknick och lyssna på fantastisk musik. Det är tråkigt att vara så blek och påklädd hela tiden. Men tänk om man hade en trädgård!

Och så fort kan det gå

I dag var det som en ny avdelning. Med tidigare nämnd patient borta så försvann allt det där jobbiga och min handledare gjorde någon slags helomvändning. Nu är det kul igen!

Bländad

Ibland är det inte alls bra att Göteborg är så litet och att facebook är så stort för då får man lätt av en slump reda på saker som man kanske hade vart bättre utan. Det är så mycket som man inte vet om man inte skrapar lite på ytan. Så tragiskt.
Och jag är ledsen om jag är jobbigt kryptisk nu men så får det vara för jag har inget val.

Så trött på det mesta

Just nu känns ingenting roligt längre och jag börjar faktiskt längta tillbaka till skolan lite. Tycker överlag att psykiatrin är väldigt intressant men jag känner att min handledare inte är den rätta för mig. Hon är otroligt snäll och vänlig på alla sätt och vis men hon är också så vansinnigt stressad och flänger än hit och än dit, och i stället för att ta en sak i taget och bara ta ett djupt andetag så blir det tio saker samtidigt och det blir missförstånd mellan henne och personal och spänd stämning. Bakgrunden till detta är att vi har i helgen haft en patient som har agerat väldigt hotfullt och aggressivt både mot personal och medpatienter och denna har tagit upp det mesta av våran tid. Kombinationen av patientens beteende ute på avdelningen och min möjligtvis överbeskyddande handledare ledde till att jag tillbringade större delen av fredagskvällen inne på ssk-expeditionen. Jättekul, verkligen. Missförstå mig rätt, jag uppskattar verkligen att hon inte vill utsätta mig som student för våld eller hot men det kan också gå till överdrift och jag har i helgen känt mig så extremt överflödig. Visst har jag fått göra lite praktiska grejer men jag kände mig hela tiden förpassad att hålla mig utanför avdelningen och det är ju där bland patienterna som man vill vara, och inte sitta och stirra blint framför sig inne på en expedition, eller i läkemedelsförrådet.

Alltså, lite trött.

Men idag har det varit en viss förbättring kanske. Men gud vad jag skulle vilja ha en lite mer lugn och lättsam handledare, alltså ungefär vem som helst på hela avdelningen hade varit ok.

Egentligen har jag det nog ganska bra men ibland så kommer den där droppen så får det att bara välla över och forsa ut och jag behöver nog min ledighet i morgon för att ladda upp mig lite och komma på nytt. Ser fram emot nästa måndag också för då ska jag till en annan avdelning med en ssk som jag träffade i helgen som är precis sådär som man vill!

whoopty do

Är så ensaaaam. Alex i Kalmar och Amy i Onsala. Ingen att prata med. Inget som hindrar mig för att sitta och spela värdelösa spel på fb, chatta på fb och författa meningslösa blogginlägg samtidigt som jag tittar på American idol. Men jag vill liksom inte gå och lägga mig än för då kommer morgondagen så snabbt och då ska man upp tidigt och jobba. Inte för att jag på något sätt tar ut mig fysiskt men min morgontrötthet sätter lite käppar i hjulet. Idag fick jag dock känna mig som en riktig supersjuksköterska! Så fort det nalkas praktiska göromål så får personalen på avdelningen något panikartat i blicken och de kommer absoluut inte hinna detta utan extra hjälp. Men se där, vem är jag om inte räddaren i nöden? Och snyggt gör jag det också!