Söndagen är den bästa dagen

Hur råkar man egentligen radera alla sina bilder på mobilen? Åh! Jag blir så ledsen.

Lång och fantastisk helg har det i alla fall varit och den avslutades med lunch på Mother India med fina Johanna och Jon. I kväll ska jag göra banana split (bortglömd dessert!) och förbereda mig inför den kommande veckan. Är schemalagd på 48 timmar, tycker det känns lite väl häftigt, hoppas på att jag kan gå ett par halvdagar kanske. Får se om jag finner mod. Egentligen ska vi ju bara gå 35h/vecka men jag känner mig alltid så förbannat lat när jag drar bort timmar. Det är svårt att vara ambitiös student..

Det känns som att det är mycket som händer nu! Folk fyller år till höger och vänster och det är saker på gång mest hela tiden. Är det den annalkande våren kanske? I dag var första gången jag gått på stan på flera månader som jag inte frös, det var underbart! Tänk vad skönt det blir att slippa alla dessa tjocka jackor och halsdukar och vantar, och i stället kan man ha fina tygskor och tunna jackor och håret kanske t om slutar vara elektriskt? Livet!

Spinning round round

Det första man slås av efter bra några timmar på psykosavdelningen är hur fruktansvärt orättvist livet är. Många hinner knappt ens börja sina liv innan de är förstörda, trasiga. Det är inte lätt att hantera, och ännu svårare är det när de är i ens egen ålder. Det är nästan så att jag får dåligt samvete för att jag själv har klarat mig så lindrigt undan.

Men så kan man ju inte tänka.

Idag var jag några timmar nere på ECT och var med på elbehandlingar. Det var både mer och mindre otäckt än vad jag trodde. Det hela är tämligen odramatiskt: patienterna kommer dit, förbereds, sövs ner, behandlas och får sen ligga på uppvaket en stund för att piggna till. Det som är värst är just vid den toniska krampen, de får ett sådant plågat uttryck i ansiktet och även fast jag vet att de inte känner någonting och inte kommer minnas det heller så känns det jobbigt att bara se på, att inte göra något. Men de som kommer dit behöver verkligen behandling och de flesta har visat på goda resultat så det ger ju i alla fall någonting.

Efter detta var jag och pratade med psykologen på min avdelning vilket var mycket roligare än vad jag trodde att det skulle vara! Extremt sympatisk och rolig människa med mycket vettigt att säga. Möjligen är han också Nick Caves hemliga lillebror.

1/3

4 veckors praktik inom Hsv avklarad! Till skillnad mot många andra i min klass, som främst varit utplacerade på äldreboenden, så har jag trivts jättebra och det känns riktigt sorgligt att det redan är över. Det är en sån otroligt tacksam arbetsplats. Jag har aldrig tidigare känns mig så uppskattad för vad jag gör, även när det gäller de enklaste sakerna. En otroligt bra erfarenhet.

Nästa anhalt är inom psykosvården. Har sett fram emot psykiatriplaceringen ända sen termin ett, hoppas den infriar mina förväntningar. Kan dock att ana att tempot kommer skruvas ner ganska ordentligt.

Njj

Har kommit mig för en dålig vana att vakna precis innan alarmet ringer på morgonen. Otroligt osympatiskt då jag sekunderna innan det ringer alltid tror att klockan är mitt i natten, dvs 2-3. När jag i stället inser att klockan är 6 och att jag måste gå upp känns det tusen gånger värre. Är jag utvilad eller stressad?

Success

Bra saker med att bara dricka tre öl:

1. Man är hemma före tolv.
2. Man hinner inte bli så full att man blir kompis med hela festen och berättar hela sin livshistoria för alla medverkande.
3. Man slipper ångesten dagen efter. Hoppas jag!

För övrigt en trevlig kväll! Oväntade människor som jag inte träffat på länge som dök upp, nya roliga människor, Joel födelsedagsbarnet och självklart bästa Lavve som jag träffar alldeles för sällan.

Godnatt!

hello goodbye

Jag blir alltid så förvånad när jag möter någon okänd på stan som hälsar på mig. Kanske borde jag som har bott på landet större delen av mitt liv vara van vid det men i stan blir det bara fel och konstigt. Oftast är det utländska killar som vill något jag vet inte vad men idag var det en medelålders man som log och hälsade så artigt. Mycket märkligt men ganska trevligt!

Som ett nytt lugn

För att spinna vidare på föregående inlägg så glömde jag ju så klart min mobil i lördags också. Känner både ångest och lite lättnad. Visst är det märkligt att man klarade sig så bra förr utan mobilen? Var det av den enkla anledningen att man då var barn utan större ansvar eller är det verkligen så viktigt att man kan bli nådd precis hela tiden och freakar ut om någon är två minuter sen till ett möte och måste ringa för att se var personen är? Det som är mest påtagligt just nu är att jag ju använde mobilen som klocka. Därför har jag ingen aning om vad klockan är när jag vaknar på morgonen och måste springa ut till vardagsrummet och slå upp datorn och sen dra en lättnadens suck när den bara visar sig vara kvart i åtta, och inte 12. Sen väntar jag ju också ett ganska viktigt samtal om det stundande sommarjobbet. Hade det inte vart för det så hade jag nog kunnat tänka mig att vara av med den en stund till.

How many autographs can anybody sign?

Känner att det börjar bli lite mycket nu. För många fester där jag dricker alldeles för mycket och inte är hemma förrän 5 och sen mår skitdåligt hela dagen därpå. Inte roligt. Så nu får det räcka. Måttlighet får bli ordet..

Varför görs det inte sån här musik längre?

Uppdatering

Min bästa intervju hittills tror jag! Om allt går väl med referenser hit och dit så har jag sommarvikariat 7 juni till mitten augusti ungefär. Så nu vet man vad man ska göra i sommar då! Alltså ingen ledighet tillsammans med Alex. Ahh, studentlivet! Är det inte underbart.

Efter intervjun letade jag upp mina fantastiska gamla handledare och det var så kul att se dem igen! Tyvärr så ska min bästa jobba på annat håll under sommaren så vi går säkert precis om varandra, men man kan ju inte få allt! Började redan på bussresan hem att bygga upp en oro över hur det ska gå att jobba där och hur jag ska klara av det ena och det andra men försöker inse att det knappast hjälper till att börja stressa upp sig redan nu. Ska ju dessutom gå bredvid i 2 veckor innan jag börjar jobba "på riktigt". Men jag har en bra känsla över det här ändå, tror jag kommer trivas hundra gånger bättre på sjukhuset än att vandra runt på äldreboende och inte ha något vettigt att göra.

Stressen

Om två timmar åker jag till Östra sjukhuset för att gå på anställningsintervju inför sommaren. Håller alla möjliga tummar för att det kommer gå vägen, jättenervöst! Känns nästan dumt att skriva det här utifall att men jag hoppas på det bästa.