Det sämsta med sommaren

Igår blev jag stucken av en geting, det var ca 20 år sen sist och det gjorde jävligt ont. Hade i mitt vaga minne fått för mig att det skulle vara mer av en dunkande smärta men det jag kände var mer som knivar som rotade runt under huden.

När det hände var jag ute med Amy och strosade runt i gräset då jag kände hur något högg till i foten, så jag slängde av mig skon i panik och stod sen och flämtade efter andan och försökte bestämma mig för om jag skulle gå direkt hem eller fortsätta med promenaden. Men då jag tyckte synd om Amy så fortsatte vi och jag skojar inte, halvvägs genom började jag tro att jag egentligen hade råkat ut för en huggorm för ett getingstick kunde omöjligen göra så ont? Jag tänkte i alla fall att när jag väl kommer hem så kommer det nog kännas bättre. Men nehej du, efter avsköljande, pamoltablettsingnidande och kylande is efter konstens alla regler så blev det faktiskt värre! Foten svullnade och blev röd och befinner sig nu, ca 30 timmar senare, fortfarande i samma skick. Masade till slut iväg mig till apoteket för att köpa hydrokortison och kanske kanske känns det lite bättre. Det gör alltså inte så hemskt ont längre utan nu är det mest det att det kliar och är svullet och rött och det känns som att huden ska spricka av allt tryck.

Jag gissar på att jag är en aning överkänslig mot getingstick. Bra att veta! Och tur att det hamnade i foten.

WoW

Jag har aldrig varit på Way out west. Jag minns att jag första året så himla gärna ville gå men något kom i vägen, antingen jobb eller avsaknad av pengar. Och så har det varit de följande två åren också. I år funderade jag faktiskt på att gå. Jag skulle egentligen sluta jobba den tionde och jag skulle ha tillräckligt med pengar för en gång skull. Men det var nästan som så att jag letade efter en utväg för helt plötsligt hade jag bytt helg med en kollega och jag ska alltså jobba nu lördag och söndag. Och det känns jättebra! Kanske inte det faktum att jag måste kravla mig upp vid 5 två dagar i rad, men jag har verkligen ingen lust att festivala. Det känns bara så... jobbigt, onödigt. För det första så är det löjligt dyrt, och det i korrelation till vad det är för band som spelar så tycker jag inte att det är värt det. Och sen det här med att det inte är säkert att man får se alla de spelningar man vill eftersom många av banden spelar på klubbar, det är ju värdelöst. Nej, jag vill helt enkelt inte. Det känns för stort och stökigt och alldeles för mycket folk. Så.

Något att fundera på:

-Är varför Edward är så himla otroligt snygg i första filmen och sen bara blir fulare och blekare för varje film. Tror det är något med håret, och extra vitt puder.

-Är varför de i Eclipse byter ut Victoria från en fantastisk supervampyrkvinna till en rädhågsen, rådjursblickande och okarismatisk skådis. Det förstörde näsan hela filmen. Hatade för övrigt vinterscenerna, kändes ungefär som Narnia (särskilt de med victoria i bild).

Bråk

Känner mig lite ledsen just nu. Var ute med Amy för en stund sen och skulle bara gå en sista sväng runt huset då jag såg grannhunden som bor nedanför oss ligga lös på gräsmattan. Tänkte det kunde vara bra för dem att ses utanför huset och hälsa ordentligt men så fort den fick syn på oss så satte den fart och flög på Amy. Som tur var så kom ägarna jättesnabbt men den hann ändå få in ett ordentligt bett på mattens ben och ett i ett par av mina fingrar. Hundarna verkade oskadda som tur var men Amy blev helt tokig och ville inte sluta skälla även efter att de tagit undan den andra hunden.
Har aldrig varit med om liknande förut, känner mig fortfarande ganska chockad även nu en dryg halvtimma efter att vi kommit in igen. Är rädd att Amy nu ska bli ännu jobbigare mot andra hundar och inte bara skälla lite utan också bli aggressiv och bråkig. För det är ju det som ändå har varit skönt med henne, det att hon kan låta lite men hon är alltid snäll när hon väl får hälsa på den andra hunden.
Jag sa till grannen att det inte var något att oroa sig över (bettet) och att alla hundar ju inte kan komma överens (för så är det ju) men då sa hon att den inte gillar några hundar alls. Kan med det i tanke ha svårt att förstå anledningen till att de låter hunden springa lös då.

Svinont i fingrarna har jag också.

Livliga fantasier

Ok, ett litet tips bara: Ligg aldrig ensam hemma och läs Hypnotisören, åtminstone inte sådär 140 sidor in i den. Ända sen vi köpte Amy har jag inte känt mig ett dugg mörkrädd men i går var jag så fruktansvärt nervös och rädd. Egentligen hade jag tänkt släcka vid ett men halv tre låg jag fortfarande där och vände sida efter sida. När jag väl bestämde mig för att sluta läsa var jag så vansinnigt uppe i varv och verkligen stressade upp mig själv med alla konstiga ljud jag hörde. Till råga på allt var jag tvungen att gå upp på toaletten, ut i mörkret med andra ord. Tog med mig hunden ut, som fick springa före och kolla läget. Men det värsta var sen när jag gick tillbaka till sovrummet och Amy låg kvar ute i vardagsrummet och hon börjar morra åt någonting. Herre min gud. Vågar jag ens berätta att jag var tvungen att ringa Alex mitt i natten också? Vad nu han kunde göra på ett tåg mitt ute i skogen..

Ska i väg och jobba om ett par timmar, är absolut dödstrött. Blir nog en rolig kväll!