Gott nytt år!

Det är alldeles vansinnig kallt ute, 15 minusgrader, men ut måste man ju ändå. Är glad att vi firar nyåret hemma i år och slipper vara ute när det är som allra kallast, det inte går några spårvagnar och taxibilarna är fullbokade. Får hoppas att jag hinner med allt fixande innan våra gäster kommer bara, dags att dra sig ur soffan kanske.

I förrgår var jag och Alex på bio, New Moon. Lite blandade intryck. Början av filmen var jättetråkig, jag satt mest och suckade och undrade när det skulle komma i gång. Det blev lite bättre till slut men jag var ändå ganska besviken överlag. Även om jag har läst boken och förstår att man inte kan ändra allt hej vilt så tycker jag kanske ändå att de skulle kunna ha framställt vissa karaktärer på ett litet bättre sätt. Och what's up med teatersminket? Fullt så vitspacklade och pudriga hade de inte behövt vara eller? Visst ska de vara bleka men nu såg de mest gamla och slitna ut och så ska det ju inte vara. Och sen saknade jag musiken och fotona och den lite mer sparsmakade dialogen från första filmen. Men det blir ett godkänt med ett litet plus i kanten ändå. Ska se om och läsa om och utvärdera det sen!

walking in a winter wonderland

Hade min sista dag i torsdags och den kunde inte ha blivit bättre! Sjukt mycket att göra så jag fick hoppa in lite här och var och göra massa saker som jag inte fått tillfälle till tidigare och allt gick så himla bra. När jag sa att det var min sista dag så var det flera som trodde att jag var i termin sex för jag kunde så mycket, yey me! Hörde mig för lite grann om ev sommarjobb också och det verkar väl inte helt omöjligt så det känns ju bra, alltså inget mer äldreboende.

Nu är jag i Kalmar där det är totalt vinterväder. Det är nästan så att jag aldrig har sett så mycket snö förut, åtminstone inte i södra Sverige. Amy är heltokig och rullar sig vartannat steg eller dyker i snön, det gäller att hänga med. Men nu ska vi snart åka hemåt igen, typiskt att behöva gå till skolan i morgon, men efter det blir det jullov!

känslan av att vilja dö, kräkas och samtidigt tycka att det är sjukt spännande på en och samma gång.

Så i tisdags var jag på min första operation! Själva ingreppet började inte förrän vid nio pga vissa förseningar men jag var där nere med patienten från 7 på morgonen. Så när det väl började så hade jag inte ätit något på 4 timmar och jag hade stått upp sen 6 på morgonen ungefär, låter väl som en bra start? Det första som skulle göras var att sätta in en EDA, en sorts ryggbedövning som används postoperativt, och jag kände redan då att jag började bli lite yr. Jag kunde liksom ana åt vilket håll det där skulle gå. Gick ut och drack lite vatten, gick in igen, fick sätta en pvk och sen kom kirurgerna in. Man har ju idén från tv att det är väldigt mycket skärande men här gjorde de bara ett litet snitt och sen via diatermi så brände de upp resten för att komma igenom buken. Ni kan ju tänka er doften av bränt kött när man redan känner sig lite yr? Jag stod upp i 5 min och sen satte jag mig ner i 5 och höll på ungefär sådär i ett par timmar. Blev utskickad för att få i mig lite socker och tänkte att nu kommer det säkert att kännas bättre efteråt, men INTE! Jag mådde nästan ännu sämre och jag blev yr, kallsvettig och det började liksom ringa lite i öronen, och ja, då är det ju inte långt kvar tills man svimmar. Så narkossköterskan skickade ut mig till vänthallen där den fina personalen tog emot mig och gav mig vatten och sällskap. haha. Jag dör lite inombords när jag tänker på det. Men hur som helst så verkade 15 minuter där ute göra susen för när jag sen kom tillbaka in så mådde jag som en prins! Stod där i 4 timmar till utan problem. Konstigt, eller hur? Jag har aldrig varit äckelmagad på något vis och då när jag mådde som sämst så höll de fortfarande på att ta sig in i buken så man såg ju inget obehagligt på det viset utan sen när tarmarna låg ute och det var blod lite överallt så mådde jag kanon!
Om jag ska på operation igen så tror jag att jag ska försöka gå på en eftermiddag, känns som att förutsättningarna blir lite bättre då!

it's obvious

Den här helgen är så konstig. både jag och Alex jobbar jättemycket och har därför lämpat av Amy i Onsala, och eftersom Alex sover borta i kväll så är jag både hund- och pojkvänslös. Jättetråkigt!
Men jag har det bra på praktiken åtminstone. Det allra bästa just nu är att vi har en patient som behöver intramuskulära injektioner varje dag vilket jag ju tycker är så fantastiskt kul. Sämre är det att alla pat vi haft det senaste har varit så fruktansvärt svårstuckna så vi har fått tillkalla narkos vilket betyder att jag inte har fått så mycket träning. Men det kanske inte är alltför konstigt då så många går på cytostatikabehandling eller långvarig kortisonbehandling. Just nu ser jag mest fram emot tisdagen då jag ska på operation, hoppas det är en där man ser mycket! Börjar dock känna mig aningens stressad över att jag inte har gjort mitt "vårdande" samtal än, och jag har inte så många dagar kvar på mig eftersom 3 dagar går bort nästa vecka för op och lärotillfällesdagar. Stress!

decemberists

Idag har varit en fin dag, trots extrem sömnbrist. Mina handledare var lediga så jag fick gå med en annan tjej som visade sig vara ganska så fantastisk! Önskar att jag fick gå med henne fler gånger men så lär det inte bli. Får glädja mig dock åt det fina berömmet jag fick i slutet av dagen, känns skönt att man är uppskattad och på rätt spår! I morgon ska jag gå med ännu en ny tjej så vi får väl se hur det kommer arta sig.
Det är lite tråkigt att jag och Alex går om varandra hela denna veckan, kommer inte ses förrän på torsdag men då är vi å andra sidan båda två lediga så det kommer bli fint!