känslan av att vilja dö, kräkas och samtidigt tycka att det är sjukt spännande på en och samma gång.

Så i tisdags var jag på min första operation! Själva ingreppet började inte förrän vid nio pga vissa förseningar men jag var där nere med patienten från 7 på morgonen. Så när det väl började så hade jag inte ätit något på 4 timmar och jag hade stått upp sen 6 på morgonen ungefär, låter väl som en bra start? Det första som skulle göras var att sätta in en EDA, en sorts ryggbedövning som används postoperativt, och jag kände redan då att jag började bli lite yr. Jag kunde liksom ana åt vilket håll det där skulle gå. Gick ut och drack lite vatten, gick in igen, fick sätta en pvk och sen kom kirurgerna in. Man har ju idén från tv att det är väldigt mycket skärande men här gjorde de bara ett litet snitt och sen via diatermi så brände de upp resten för att komma igenom buken. Ni kan ju tänka er doften av bränt kött när man redan känner sig lite yr? Jag stod upp i 5 min och sen satte jag mig ner i 5 och höll på ungefär sådär i ett par timmar. Blev utskickad för att få i mig lite socker och tänkte att nu kommer det säkert att kännas bättre efteråt, men INTE! Jag mådde nästan ännu sämre och jag blev yr, kallsvettig och det började liksom ringa lite i öronen, och ja, då är det ju inte långt kvar tills man svimmar. Så narkossköterskan skickade ut mig till vänthallen där den fina personalen tog emot mig och gav mig vatten och sällskap. haha. Jag dör lite inombords när jag tänker på det. Men hur som helst så verkade 15 minuter där ute göra susen för när jag sen kom tillbaka in så mådde jag som en prins! Stod där i 4 timmar till utan problem. Konstigt, eller hur? Jag har aldrig varit äckelmagad på något vis och då när jag mådde som sämst så höll de fortfarande på att ta sig in i buken så man såg ju inget obehagligt på det viset utan sen när tarmarna låg ute och det var blod lite överallt så mådde jag kanon!
Om jag ska på operation igen så tror jag att jag ska försöka gå på en eftermiddag, känns som att förutsättningarna blir lite bättre då!