Just nu känns ingenting roligt längre och jag börjar faktiskt längta tillbaka till skolan lite. Tycker överlag att psykiatrin är väldigt intressant men jag känner att min handledare inte är den rätta för mig. Hon är otroligt snäll och vänlig på alla sätt och vis men hon är också så vansinnigt stressad och flänger än hit och än dit, och i stället för att ta en sak i taget och bara ta ett djupt andetag så blir det tio saker samtidigt och det blir missförstånd mellan henne och personal och spänd stämning. Bakgrunden till detta är att vi har i helgen haft en patient som har agerat väldigt hotfullt och aggressivt både mot personal och medpatienter och denna har tagit upp det mesta av våran tid. Kombinationen av patientens beteende ute på avdelningen och min möjligtvis överbeskyddande handledare ledde till att jag tillbringade större delen av fredagskvällen inne på ssk-expeditionen. Jättekul, verkligen. Missförstå mig rätt, jag uppskattar verkligen att hon inte vill utsätta mig som student för våld eller hot men det kan också gå till överdrift och jag har i helgen känt mig så extremt överflödig. Visst har jag fått göra lite praktiska grejer men jag kände mig hela tiden förpassad att hålla mig utanför avdelningen och det är ju där bland patienterna som man vill vara, och inte sitta och stirra blint framför sig inne på en expedition, eller i läkemedelsförrådet.
Alltså, lite trött.
Men idag har det varit en viss förbättring kanske. Men gud vad jag skulle vilja ha en lite mer lugn och lättsam handledare, alltså ungefär vem som helst på hela avdelningen hade varit ok.
Egentligen har jag det nog ganska bra men ibland så kommer den där droppen så får det att bara välla över och forsa ut och jag behöver nog min ledighet i morgon för att ladda upp mig lite och komma på nytt. Ser fram emot nästa måndag också för då ska jag till en annan avdelning med en ssk som jag träffade i helgen som är precis sådär som man vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar