Har precis kommit hem från min sista dag och lämnar nu psykiatrin bakom mig. Har lite blandade känslor då jag överlag har trivts riktigt bra men så har det också vart ett par dippar, bland annat de två sista dagarna då min handledare har varit sjuk och jag har gått med en annan som jag inte fick ut ett jota av. Jag fick i princip helt sysselsätta mig själv och det har varit så löjligt lugnt på avdelningen nu denna veckan att det knappt har funnit något att göra. Jag blir typ glad så fort det är någon som ringer på klockan så jag kan gå och kolla vem det är. Ja, ni förstår rolighetsgraden i det.
På alla de platser som jag har varit på så försöker jag alltid hitta någon slags förebild i hur jag vill arbeta eller tänka och denna gång blev det, hör och häpna, en läkare! Jag är inte särskilt lättimponerad av dem annars då jag tycker att de kan vara lite svåra att få grepp om och inte är så öppna och enkla att ha att göra med. Men en av läkarna på avdelningen har verkligen varit så sjukt trevlig. Vad jag har förstått så är de flesta av sjuksköterskorna och mentalskötarna inte särskilt förtjusta i honom eftersom att de tycker att han fokuserar för mycket på det somatiska och helt enkelt ger dem för mycket jobb som de inte anser hör hemma på en psykiatrisk avdelning. Jag är av helt motsatt åsikt och tycker snarare att han är otroligt noggrann, uppmärksam och verkligen tar problemen på allvar. Varför ska man dela upp psykiatrin och somatiken så att det blir ett antingen eller? Faktum är ju att de flesta patienter i dag är multisjuka och man kan inte bara ignorera "mindre" problem bara för att man anser sig ha gjort sitt val att vara inom psykiatrin och inte somatiken. Herregud, man har ju valt att bli sjuksköterska, inte psykolog.
Men hur som helst så har denne läkare alltid vart så trevlig och uppmuntrande och genuint intresserad av vad jag har haft att säga och kanske är det bara av den enkla anledningen att jag har gett honom en chans och att jag alltid hälsar på honom när han kommer in på expeditionen (till skillnad mot många andra..) vilket ju egentligen borde vara en självklarhet. Men det uppskattas i alla fall, så all heder till honom! Dock fanns det många andra fantastiska och duktiga både ssk:or och skötare också för den delen men vissa gör helt enkelt större avtryck än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar